Sammanfattning och reflektion
För er som inte sett den på min skolblogg kommer här äntligen resultatet av vårt grupparbete kring gränser (där vi bla dumpstrade) tillsammans med en sammanfattning och reflektion kring projektet. Detta är alltså ett konst/skolprojekt i min utbildning mot att bli bildlärare som jag tänkte att jag skulle dela med mig av. Kommentera gärna med tankar eller frågor, det är välkommet!

Interaktiv Gestaltning – Gränser
Projektet kring gränser började i allmän förvirring så för att få någon sorts rätsida utformades en tankekarta kring temat. Vi diskuterade även hur vi ville att gruppen skulle fungera samt nödvändigheten i att alla får komma till tals för att på så sätt skapa en gemensam gruppanda. Vilket gav en friare dialog och fler öppningar redan från start. Tankekartan blev vårt stöd som vi återkopplade till genom projektets gång. Vi har utgått från vår den men har även bortsett från den och funnit andra ingångar. Körde vi fast återkopplade vi till den och
diskuterade vilket underlättade och förde arbetet framåt. Vi blev aldrig klara med vårt arbete och vi visste inte vart det skulle leda, vilket jag upplevt har gett oss en enorm frihet. Att använda tankekartan som metod anser jag ha fungerat riktigt bra eftersom man får en konkret bild av vart man står någonstans.

För att öka vår förståelse för projektet har vi kontinuerligt ifrågasatt och diskuterat vad det är vi gör. Vi har undersökt och dragit erfarenhet ur de undersökande performativa aktioner vi genomfört Vi har undersökt gränserna inom oss själva och gruppen men även tänjt på gränser i vad som anses vara socialt accepterat på olika platser och sammanhang. Vi har tänjt på våra fysiska och psykiska gränser på ett yogapass, vi har mätt de faktiska gränserna oss emellan med måttband och vi har tänjt på vår privata gräns genom att byta om tillsammans på yogan. Genom att fylla i kartor har vi kartlagt våra gränser inom staden.

Vi tänjde på sociala normer och koder genom att äta frukost tillsammans på biblioteket samt undersöka gränsen mellan fin och ful (mat)kultur genom att dyka efter mat i sopcontainrar, laga och äta den. I förlängning av sopdykningen har vi även undersökt lagen som en tydlig gräns. Alla har deltagit i den mån de kunnat, alla hade olika gränser i allt vi gjorde, att säga ”här går min gräns” och stanna där har respekterats. Jag upplever att arbetet flutit på bra, att alla deltagit i den mån de har kunnat och att vi kommit varandra nära som grupp och som individer. Vårt färdiga resultat har vi tillsammans resonerat fram, istället för att en har sagt hur vi ska göra så har vi diskuterat, kommit med förslag, vägt för och nackdelar och gjort avgränsningar därifrån.

För att vår ”slutprodukt” inte skulle vara illustrativ men ändå täcka in så många av våra olika aktioner som möjligt valde vi att redovisa hur gränsöverskridande de olika aktionerna känts för var och en av oss. Detta gjorde vi genom använda datan vi samlat under aktionerna som ett konkret bevis på vår resa, datan fördes sedan in i olika färgkodade grafiska tabeller och diagram, och presenterades på en plansch i A0 storlek, utan att vi angav vad de betydde.

Till utformningen av diagrammen och planschen hade vi en gemensam grafisk tanke utifrån en inspirationsbild. Redovisningen valde vi att inleda med vernissage med mingel där vårt verk visades upp utan närmre förklaring, detta för att vi ville att verket skulle stå separat från presentationen av vår process som redogjordes efteråt.

Även om vi redovisade ett verk som vi kan stå för och känna oss nöjda över så har arbetet hela tiden varit processbaserat utan ett mål mot en färdig slutprodukt. För mig kändes det skönt att tillverka och sammanställa planschen för att man då kunde se att arbetet mynnat ut i någonting annat än lösa tankegångar som gjorde att man emellanåt gick vilse i sitt eget huvud. Jag tror det var viktigare för oss som grupp att göra planschen snarare än det var viktigt att visa upp den. Till en viss del känns det som att vi är klara, eller snarare klarat av ett delmål. Å andra sidan upplever jag inte att vi på långa vägar är klara och det vet jag heller inte om vi kommer att bli. Vilket jag inte ser något problem i, snarare en inspiration till min kommande roll som lärare. Det känns i alla fall som att vi i planschen fått med essensen och de viktiga delar som kantat vår process

Arbetet har varit väldigt roligt men även bitvis omtumlande och gjort mig både yr, fundersam och matt av all reflektion och ifrågasättandet av mina personliga gränser. Det har varit både spännande och intensivt att jobba i en stor grupp med så många olika individer, vi har fått tackla en del prövningar och jag är glatt överraskad över att det trots allt fungerat så bra. Jag tror att anledningen till det ligger i att vi från start gemensamt klartgjorde hur vi ville arbeta tillsammans. Något matnyttigt att ta med sig ut i skolan där man allt som oftast jobbar i lärarlag men även hur man bemöter elever och håller en god klassrumssituation. Så ur den aspekten har detta arbete fört med sig en viktig erfarenhet men även en hel del frågeställningar.

Vi har bland annat utvärderat och kritiserat att vi var en sådan homogen grupp. Är vi för snälla mot varandra? Underlättar eller stjälper det oss? Vad kan vi göra annorlunda nu och i framtiden? Vilka gränser överträddes? Vad är vår ”slutprodukt”?

Inga kommentarer: