kl 10:04
jag hatar västtrafik
ok, sen vi flyttade ner har jag minsann tyckt att västtrafiken är en bra grej, i tid och bekvämt med spårvagnarna. och alla har sagt motsatsen till mig, vänta du bara, det kommer, har de sagt. igår kom det, HATET, med besked. såhär var det:

true story!
jag, sebastian, kaninerna och all jädra packning (en stor rullväska, en trickevagn med kaninbur och väska, två stora ryggsäckar) gick i god tid ner till vår hållplats för att ta vagn ett till centralstationen. det är strax efter tre på eftermiddagen och rusningen har precis börjat. på den lilla promenaden ner till vagnen, går trickerullvagnen sönder och välter med kaniner och väska. varpå vi måste bära väskan och buren. skittungt!

väl på vagnen trängs vi med massa jullediga människor. vid järntorget stannar vagnen innan hållplatsen och meddelar att det är ett stopp framför oss som strax ska vara åtgärdat. jaha ok men vi väntar fem minuter (nu börjar tiden ticka iväg). minutrarna går och ingenting händer, nu är det ca 20/15 minuter kvar tills vårt tåg går och vi är alldeles för långt bort för att gå åt något håll med all packning och i vagnstrafiken är det stopp.

vi ringer en taxi. som självklart inte kommer. medans vi står och väntar, kommer det en ny taxibil (ängeln aziz muhammed) som vi haffar och slänger in oss och allt i, talar om att vi har skitbråttom. detta i trafikstockning i rusningstrafik och ca 10 minuter kvar tills tåget ska gå. aziz körde fenomenalt! både lagligt och olagligt, han klämde in sin taxibil med sån grace emellan bilar och stolpar med ett kool-lugn som hette duga!

väl framme vid stationen typ en minut innan tåget ska gå så blir det en sprint-spurt för att hinna på tåget. nu har skräcken lagt sig som en blöt tjock filt över en och paniken börjar liksom sticka inuti. jag tror aldrig att jag sprungit så fort som då, med väskor och ja min helt hemska kondition.

men helt fantastiskt nog så hann vi med tåget med, håll i er nu, heeeela 30 sekunders marginal och det inte alls tack vare västtrafik. dagens hjälte är helt klart aziz. efter den här pärsen kunde jag inte andas på en timme MINST. gud, altså. det här var igår men jag tror inte att jag riktigt har återhämtat mig än.

kl 14:04
utan el i ett dygn försmäktar vi i denna lägenhet
okej tillåt mig att säga som såhär, BALLE!!!11!!!11111!!!!!11111!!!! så nu är jag klar. anledningen till detta utbrott är det lilla krånglet som är mellan oss och vårt elbolag. de stängde i förmiddags utav våran el eftersom de trodde att ingen bott här på två månader. något har gått fel för det ska skötas automatiskt, med elabonnemang och sånt trams, när man flyttar in men självklart så har det fuckat upp i vårt fall. lång historia, men i korthet betyder det att vårt hushåll får klara sig bäst vi vill i ett dygn utan el, eftersom de inte har resurser att åtgärda detta idag. imorgon kommer det förbi någon för att slå på elen och så ska vi skriva på något papper, trams och tack så mycket ärade elbolag! på grund utav detta har vi fått göra vissa åtgärder här hemma som t.ex. ställa ut all mat i plastbackar på balkongen, tända tusen ljus (som egentligen är väldigt mysigt, men inte så praktiskt ur lässynpunkt), tjuvsurfa på någons olåsta internetuppkoppling (tack okända människa!) och ladda datorn i tvättstugan.

en tanke som slog mig är att, herregud vad beroende vi är av el. man tar den för givet när man tänder lampan eller sätter på spisen, eller när man surfar. var glada för att ni har elen i behåll kära läsare. dela med er av lite glada ord så att jag inte försmäktar helt i min el-löshet.

ps: jag har hört att det är under strömavbrott som det görs mest bebisar.. jävla elbolag, ska ni tvinga in mig i mödraskapet också?!

kl 14:36
på tal om anka
ja här kommer ytterligare ett blogginlägg om anna anka, verkligen vad världen inte behöver men jag bestämmer så nu spyr vi lite galla på denna helt fantastiskt tygwahjkllfg-människa. vilken tur för anna anka att hon flyttat till amerikat och skaffat sig en riktig man. att hon får den ojämställdhet hon vill ha, att hon får dyra presenter istället för respekt. vad kul för dig att du lever ett liv som lyxprostituerad i hollywood och måste släta av din man på hans villkor för fortsatt komfort och lyxliv. verkligen jättekul. go anna.

jag skrattar åt henne, inte med henne.

kl 21:23

im fucking fabulous!

det florerar ett rykte på stan. det säger att jag är gravid.

jag måste dementera. jag är inte gravid, och planerar inte att bli det inom en snar framtid heller och jag är ganska nöjd med det. tack.

vad jag inte förstår är hur man helt fräckt kan gå fram till min mor och fråga när hon ska bli mormor, bara för att personen ifråga sett mig på stan och tyckt att jag "sett gravid ut om magen". tack så mycket. varpå min mor svarar att jag "alltid har varit stor". nu vet alla, jag har alltid varit stor. jag har alltid varit stor.

vad jag kanske inte skulle erkänna är att jag tar väldigt illa vid mig av sådana kommentarer. jag kan stå och skämta om det, skratta och säga att det är det knäppaste jag hört och att jag inte tar åt mig osv. men där nere inne i magen bakom allt det påstådda bukfettet så bildas det en mörk klump av ilska & ledsna känslor. jag tar åt mig. varför då. jo för det är något man gör även hur mycket man försöker låta bli. det gnager sig alltid in under huden ändå, in under alla fetthinnor och in i blodet så man svartnar av ångest. precis som kolesterol. jag försöker älska mig själv. ni vet. sådär som man är värd. men så kommer det någon som gör det så innerligt svårt för en att göra just det.

och varför ska man behöva försvara sitt bukfett helt plötsligt? jag tycker det är löjligt. jag är inte stor. jag har aldrig varit stor. jag har varit sund rund. jag har gått upp i vikt och midjemått, jag vet det, det behöver inte någon annan tala om för mig. numera kanske jag äter lite för mycket chokladbiskvier om kvällarna än nödvändigt, men jag tycker jag är värd det. det är allas prat om vikt, kalorier och bla bla som ger mig dålig självkänsla och panik. jag tränar, dock inte så mycket den senaste tiden det ska erkännas, men varför ska jag skämmas för det, varför ska jag behöva ursäkta mig för mina val? varför ska någon annan få tycka och ha åsikter om ens liv? jag är trött på det nu, jag är så jävla less och jag avsäger mig allting, jag låter det rinna av mig, det når mig inte. för er som ändå är oroliga så kan jag ju meddela att jag aldrig har varit överviktig och att jag inte tänker bli det heller. jag ska fortsätta försöka älska mig själv. vill du försöka stoppa mig så får du ett knä i skrevet. varsågod.

jag föreslår att ni tittar på tex "venus de milo", anders zorns badflickor eller botticellis "venus födelse", så lär ni er kanske hur äkta kvinnor ser ut. se och lär kära vänner, se och lär.

jag är dem och jag är fan ingen medelmåtta, jag är fucking fabulous!