.JPG)
Visar inlägg med etikett min konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett min konst. Visa alla inlägg
Hdk:s Julmarknad 2012
I helgen gick HDK:s Julmarknad av stapeln och jag var där och sålde smycken, pannband och kattmagneter. Mycket lyckat och kul såklart! Idag är jag därför helt slut i kroppen och knoppen eftersom jag sålde slut på smycken behövde jag tillverka nya till nästa dag osv blev det inte mycket sömn. Jag är så sjukt tacksam och glad för alla som kom och handlade, peppade och gav feedback på det jag gjort! Tack ska ni ha.
En annan kul grej - mina smycken var med i Göteborgs Posten vilket var jättekul! Sen var också studenttidningen Spionen där och tog bilder till ett bildspel de kommer ha på sin Facebooksida.
Och som ni kanske märkt så har det varit dåligt med luckor under helgen, för som ni förstår har det inte funnits tid, men frukta icke, kalendern är på väg, de fyra saknade luckorna kommer komma upp under dagen. Hej så länge!
Marknader
Under den här tiden på året ploppar det upp marknader och inspiration överallt. Själv så ska jag i år medverka på hela två stycken.
Nästa helg (lördag 1/12) anordnar vi i Ateljé Under Uppbyggnad en marknad och i år är jag (precis som förra året) med på HDK:s Julmarknad som går av stapeln 7/12, 8/12 & 9/12. På marknaderna kommer jag att sälja bland annat mina pannband (som numera blivit lite av en klassiker), halsband, ringar och vykort med mera.
Jag hoppas också att jag snart får tummen ur och ordnar med en webshop här på bloggen så att man där kan beställa det ena och det andra av mina kreationer.
Invigning av ateljéföreningen
I lördags invigde vi vår fina fina ateljé med pompa och ståt. Vi avtäckte vår ljusskylt på utsidan och hade ett band som spelade. Tack alla som kom och förgyllde vår kväll!
Om man är nyfiken på föreningen kan man läsa mer på vår hemsida eller gilla oss på Facebook.
I lördags invigde vi vår fina fina ateljé med pompa och ståt. Vi avtäckte vår ljusskylt på utsidan och hade ett band som spelade. Tack alla som kom och förgyllde vår kväll!
Om man är nyfiken på föreningen kan man läsa mer på vår hemsida eller gilla oss på Facebook.
Quercus Robur
Här kommer nu ljudet från min ljudinstallation Quercus Robur. Allra helst ska ljudet lyssnas på genom en ekträbit men har man ingen sån låter det bäst genom ett par hörlurar.
Här kan man läsa mer om projektet och kanske förstå det lite bättre.
Men kort kan jag säga så här:
Nå vad tycks?
Här kommer nu ljudet från min ljudinstallation Quercus Robur. Allra helst ska ljudet lyssnas på genom en ekträbit men har man ingen sån låter det bäst genom ett par hörlurar.
Här kan man läsa mer om projektet och kanske förstå det lite bättre.
Men kort kan jag säga så här:
Verket är en ljudinstallation bestående av en ljudloop spelad genom en träbit av ek (ca 30 x15cm). Verket är ett försök att med ljud hitta och förmedla lugn och ro samt gestalta den ekskog som stod i området långt innan all bebyggelse där jag ser ljudspåret som trädets sång eller berättelse, detta förmedlas med ett ambient ljud där jag fokuserat på meditativa klanger och melodier som sveper en med och ger kroppslighet åt trästycket. Med hjälp av ljudet av kanoner på krigsfartyg i fjärran kopplar jag an till historien och låter dem bli ett eko av det förgångna.
Nå vad tycks?
På konstfronten, mycket nytt
Som några av er kanske redan vet så läser jag till bildlärare på HDK här i Göteborg. Just nu har vi en kurs som heter Offentliga rummet som klassrum där vi blev tilldelade ett geografiskt område att jobba med. Området var Frölunda med omnejd, ur det var vi sen helt fria att hitta egna ingångar till ett konstnärligt gestaltande projekt.
Stambytet i vår lägenhet hade ungefär samtidigt som projektet startat även det satt igång så personligen sökte jag mig till lugna platser där jag fick ro. Dock fick jag inte några direkta ideer på plats, däremot fick jag en ingång när jag började läsa om området ur ett historiskt perspektiv. I en av texterna fastnade jag för detta stycke:
"Fram till 1500-1600-talen har stora ekskogar vuxit i trakten, men dessa skövlades dels av danskarna som behövde virke till sina krigsskepp och dels av svenskarna som behövde ved. År 1618 befallde den danska länsherren att 3000 ekar skulle fällas"
Så, för att göra en lång historia kort, håller jag just nu på med ett soundtrack som skall gestalta ekskogen som funnits på platsen. Soundtracket ska med kontakthögtalare spelas upp ur en bit ek med bark som jag fällt (med högst kluvna känslor ska tilläggas).
Stay tuned!
Man kan också följa detta projekt och andra på min skolblogg
Som några av er kanske redan vet så läser jag till bildlärare på HDK här i Göteborg. Just nu har vi en kurs som heter Offentliga rummet som klassrum där vi blev tilldelade ett geografiskt område att jobba med. Området var Frölunda med omnejd, ur det var vi sen helt fria att hitta egna ingångar till ett konstnärligt gestaltande projekt.
Stambytet i vår lägenhet hade ungefär samtidigt som projektet startat även det satt igång så personligen sökte jag mig till lugna platser där jag fick ro. Dock fick jag inte några direkta ideer på plats, däremot fick jag en ingång när jag började läsa om området ur ett historiskt perspektiv. I en av texterna fastnade jag för detta stycke:
"Fram till 1500-1600-talen har stora ekskogar vuxit i trakten, men dessa skövlades dels av danskarna som behövde virke till sina krigsskepp och dels av svenskarna som behövde ved. År 1618 befallde den danska länsherren att 3000 ekar skulle fällas"
Så, för att göra en lång historia kort, håller jag just nu på med ett soundtrack som skall gestalta ekskogen som funnits på platsen. Soundtracket ska med kontakthögtalare spelas upp ur en bit ek med bark som jag fällt (med högst kluvna känslor ska tilläggas).
Stay tuned!
Man kan också följa detta projekt och andra på min skolblogg
Hej bloggen
Mycket har hänt och händer fortfarande, därav den slentrianmässiga uppdateringen. Jag är jättetrött så jag orkar inte riktigt skriva ner saker, istället får ni här lite bilder från dagarna (månaderna) som gått och en kort sammanfattning.
Jag har varit i Louisiana med min klass, flyttat in i nya ateljen, hängt med Doris i ateljen, träffat highland kossor i Näset, myst med kaninerna, plockat svamp hemma i Värmland, nördat in mig på ekträd till ett konstprojekt i skolan, blivit av med mitt hem (känns det som, eftersom allt är nerpackat i lådor, stökigt, inget badrum, mulltoa i vardagsrummet och byggare överallt nu när stambytet satt igång).
Mycket har hänt och händer fortfarande, därav den slentrianmässiga uppdateringen. Jag är jättetrött så jag orkar inte riktigt skriva ner saker, istället får ni här lite bilder från dagarna (månaderna) som gått och en kort sammanfattning.
Jag har varit i Louisiana med min klass, flyttat in i nya ateljen, hängt med Doris i ateljen, träffat highland kossor i Näset, myst med kaninerna, plockat svamp hemma i Värmland, nördat in mig på ekträd till ett konstprojekt i skolan, blivit av med mitt hem (känns det som, eftersom allt är nerpackat i lådor, stökigt, inget badrum, mulltoa i vardagsrummet och byggare överallt nu när stambytet satt igång).
Pixel intervention - text
Translation: In english here.
Elin Karlsson 2012
Kontextrelaterat konstnärligt arbete i offentliga rummet, 7,5 hp
Konsthögskolan Valand 2012
Lärare: Katja Aglert
Vad:
Pappersvävar tillverkade av sönderklippta reklamaffischer som sedan är uppsatta i reklamskåp på hållplatser i Göteborgsområdet.
Varför:
Reklam är som visuellt uttryck dominerande i vår kultur och ges utrymme för att den kan betala för sig. Jag upplever dock reklam som ett störande, skadligt inslag i min närmiljö och kan heller inte identifiera mig med den artificiella människosyn den signalerar. Jag vill därför med detta arbete påverka min närmiljö genom att ta reklamens tydliga budskap och göra om den till en visuell abstraktion i form av pixelerade vävar som jag hoppas skall väcka reflektion.1 Mina aktioner är interventioner ”som syftar till att förbättra eller skydda hälsa hos individer (system eller samhällen).”2
”Art intervention is an interaction with a previously existing artwork, audience or venue/space. It has the auspice of conceptual art. Intervention can also refer to art which enters a situation outside the art world in an attempt to change the existing conditions there." 3
Hur:
Jag har på natten utan att fråga om lov öppnat reklamskåp på en rad olika hållplatser, tagit reklamaffischerna inuti och klippt sönder dessa i långa remsor för att med tuskaftsteknik föra dem samman till en väv som sedan satts tillbaks i reklamskåpet. 4
Processbeskrivning och egna tankar:
Ingången till projektet var en samling upphittade inköpslappar som jag sparat för att något hos dem som intresserar mig. Även om riktingen under arbetet tog en annan väg så var inköpslistorna en igångsättare av tankar kring konsumtion och reklam. Under projektets gång har också ”bus för förändring” spelats i mitt huvud utan att jag vetat vad det skall bli av det.
Utifrån reklam och ”bus för förändring” spånade jag på om man skulle kunna sammanföra de båda. Sedan projektet Time stand still here har jag velat göra någon form av ytterligare ingripande/projekt med reklam men inte vetat vad eller hur. 5 Av en slump fick jag då höra talas om projektet Galleri vit fyrkant där de olagligt använder reklamskåp för att ställa ut konst. På sin hemsida talar de också om hur man bär sig åt för att öppna skåpen vilket genast fick mig att vilja pröva. 6
Eftersom jag upplever reklambudskapen som ett störande inslag var min första tanke att förstöra affischerna och att använda reklamskåpen till att antingen hänga ut någon form av objekt eller lämna dem helt vita och tomma. Men jag fann snabbt att det låg någonting spännande i återbruket av själva reklamaffischerna och att det var den riktning jag ville ta. Därur föddes iden om att klippa sönder affischerna och väva samman dem till någonting abstrakt.
Det ligger någonting i själva görandet, hantverket och handens kunskap som fascinerar mig och som gör saker och ting mer påtagliga, än säg en datoranimation. Det är också i mötet med personer, när jag tar mitt arbete ur mig, ur ateljen som spänningen uppstår så för mig var handlingen (uppsättandet/interventionen) viktig.
Eftersom jag skändar reklam och bryter mig in i ett reklamföretags egendom som det ligger en hel del pengar bakom kan handlingen uppfattas som provocerande och i högsta grad olaglig har jag valt att utföra projektet på natten. Att genomföra handlingen på dagen gav inte samma resultat eftersom jag anser att det olagliga inslaget och att vara ute på natten tillfört ytterligare en dimension och tankegångar, men var ändå någonting som jag utforskade innan det valdes bort.
En ytterligare anledning till att aktionerna utfördes nattetid var pga. den ljuseffekt som skåpen får när de lyses upp inifrån. Ljuseffekten gav en extra dimension där intressanta lager uppstod i vävarnas visuella abstraktion som på dagtid inte alls får samma livfulla och skimrande effekt.
Eftersom reklamaffischerna byts ut på veckobasis har jag vid insamlandet av material fått en rad olika affischer som lett till att varje väv är unik och där slumpen styrt utseendet på dem och där abstraktionerna präglas av vad det är för reklam som använts.
En annan sak att förhålla sig till var den tillfälliga faktorn. Eftersom reklamföretaget håller efter sina reklamskåp dagligen blir mina interventioner högst tillfälliga. Mitt arbete sitter således inte uppe mer än några timmar innan det slängs, något som jag inte uppfattar som ett problem utan snarare tilltalar mig då det kan ses som en direkt spegling av reklamens baksida – dagens slit och släng - konsumtionssamhälle. Som en kontrast till detta har jag låtit mig inspireras av svensk hemslöjdstradition där man ofta återbrukar saker och ger dem nya användningsområden.
Övriga frågeställningar:
Kan jag ta makten över min närmiljö?
Vad händer när jag angriper platsen med mitt arbete?
Vad är hållplatser för typ av offentlig miljö?
Vad är det för uttryck som får existera i offentliga rum?
Vem har tillgång till offentliga rummet nattetid?
Vad får oss att känna oss trygga i offentliga miljöer nattetid, ljus, andra människor eller kanske öppna ytor?
Vad kan offentliga rummet vara och vilka ger det plats för?
Vem konsumerar produkterna som reklamen visar? (kön, klass osv vem riktar den sig till?)
Väven som metafor…allt hänger ihop. osv.
1. "Appropriation - In the visual arts, to appropriate means to properly adopt, borrow, recycle, use of borrowed elements in the creation of a new work.” - Wikipedia
2. http://en.wikipedia.org/wiki/Art_intervention
4. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tuskaft
5. Pappersaffischer med citat ur Virginia Woolfs A room of One’s own uppsatta på reklamskåp på en hållplats i Göteborg 2011
Pixel intervention
Detta har jag alltså gjort de senaste veckorna när bloggtystnaden ekat här. Det var ett tag sen så jag tänkte kort bara friska upp ert minne. Jag har gått (eller går, den ena pågår fortfarande) två sommarkurser, den ena på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) och den andra på Valand (Konsthögskolan Valand). Det här är alltså vad jag har hållit på med:
Man kan läsa mer utförligt bloggande kring projektet på min skolblogg -> här <-
Translation: One of two summer courses are done, this is what I've been doing. I call it Pixel intervention.
Detta har jag alltså gjort de senaste veckorna när bloggtystnaden ekat här. Det var ett tag sen så jag tänkte kort bara friska upp ert minne. Jag har gått (eller går, den ena pågår fortfarande) två sommarkurser, den ena på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) och den andra på Valand (Konsthögskolan Valand). Det här är alltså vad jag har hållit på med:
Man kan läsa mer utförligt bloggande kring projektet på min skolblogg -> här <-
Translation: One of two summer courses are done, this is what I've been doing. I call it Pixel intervention.
Borta bra men hemma bäst
(Detta är saxat direkt ur min skolblogg, där uppgiften var att förklara sin process och sitt arbete, som man kan se i föregående inlägg)
Vad:
Fotodokumentation av performativa aktioner. Nio fotografier monterade på foamboard i storleken 297 mm × 420 mm.
Hur:
Husen är utplacerade och fotograferade på olika platser runtom i Göteborg, i vatten och på land, i stads – och skogsmiljö.
Husen är byggda av grå kartong med tak och skorsten gjorda av grövre svart papp. Skorstensröken är tillverkad av tejp. Plattan som husen står på är foamboard. Till hopsättandet har jag enbart använt limpistol eller limstift.
Varför :
Ett identitetssökande arbete och ett försök att hitta hem och knyta an till platser och kontexter som är främmande.
Jag är uppvuxen på en liten ort på landet som jag i vuxen ålder valt att flytta ifrån, vilket lett till att jag fått omforma vem jag är i den nya storstadskontext som jag satt mig själv i. Ibland upplever jag att när jag befinner mig i kontexter olik den jag vuxit upp i, behöver ställa om till ett annat jag och att det ofta leder till en inre identitetskonflikt. Detsamma gäller när jag befinner mig i hemstaden där jag heller inte riktigt känner mig hemma för att jag har blivit ett nytt subjekt. Ur detta föddes tankar kring vad ett hem är, men också frågan om man kan höra hemma på flera platser samtidigt och om platsen i sig är specifik för vem/vilka vi blir/är.
Jag for till min uppväxtstad med planen att på plats bygga ett portabelt hem av tejp och kartong som sedan skulle transporteras med till mitt nya hem för att byggas upp på plats där. Att ta en plats eller ett hem, och försöka återskapa den någon annanstans; är det samma plats om man skapar en exakt kopia och kan man känna sig hemma i kopian?Jag ville utmana mig själv med att gå upp i storlek, använda material som jag inte brukar använda samt att vistas på en plats jag har kluvna känslor till. Valet av material var ingen slump då min läsning av tejpen direkt kan översättas i läsningen och förståelsen kring mina känslor kring hem. Kanske översattes dessa känslor även i mitt husbygge då det resulterade i ett vredesutbrott där jag förstörde det jag skapat.
Förutom video och fotodokumentation sparade jag all den tejp som gått åt till att bygga huset. För att ta mig vidare och för att börja närma mig ett slutresultat bestämde jag mig för att lappa ihop och försöka skapa ordning ur tejpkaoset.
(Detta är saxat direkt ur min skolblogg, där uppgiften var att förklara sin process och sitt arbete, som man kan se i föregående inlägg)
Vad:
Fotodokumentation av performativa aktioner. Nio fotografier monterade på foamboard i storleken 297 mm × 420 mm.
Hur:
Husen är utplacerade och fotograferade på olika platser runtom i Göteborg, i vatten och på land, i stads – och skogsmiljö.
Husen är byggda av grå kartong med tak och skorsten gjorda av grövre svart papp. Skorstensröken är tillverkad av tejp. Plattan som husen står på är foamboard. Till hopsättandet har jag enbart använt limpistol eller limstift.
Varför :
Ett identitetssökande arbete och ett försök att hitta hem och knyta an till platser och kontexter som är främmande.
Processen:
Utgångspunkten var min serie som handlade om vad som kan hända när man tar med sig alltför mycket att det privata jaget in i klassrummet. Som lärare måste man ibland snabbt växla mellan de olika jagen, den inre konflikt som denna växling innebär och konflikten som kan ske när man misslyckas med denna har varit min ingång.
I skolans värld noterade jag att tejp spelat en roll på olika sätt när konflikter inträffat. Så med inspiration hämtad direkt ur skolan började jag utforska tejpen närmre, detta för att jag kände mig dragen till dess dubbla egenskaper som både kan hela och skada. Dess skadliga egenskaper tilltalade mig mest och det var också det som jag försökte fånga.
Då detta inte gav det jag hade hoppats på började jag istället fundera på olika inre konflikter jag bar på. Något som återkopplade till de olika jagen.
Fanns det andra tillfällen utanför skolan då jag upplevde att jag skiftade mellan olika jag och vart upplever jag att jag kan vara mig själv?
Detta fick mig att tänka på frasen ”borta bra men hemma bäst”.
Att återvända till sin uppväxtstad, är det att komma hem eller att komma bort och är det dit man kommer när man säger att man kommer hem? Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?
Utgångspunkten var min serie som handlade om vad som kan hända när man tar med sig alltför mycket att det privata jaget in i klassrummet. Som lärare måste man ibland snabbt växla mellan de olika jagen, den inre konflikt som denna växling innebär och konflikten som kan ske när man misslyckas med denna har varit min ingång.
I skolans värld noterade jag att tejp spelat en roll på olika sätt när konflikter inträffat. Så med inspiration hämtad direkt ur skolan började jag utforska tejpen närmre, detta för att jag kände mig dragen till dess dubbla egenskaper som både kan hela och skada. Dess skadliga egenskaper tilltalade mig mest och det var också det som jag försökte fånga.
Då detta inte gav det jag hade hoppats på började jag istället fundera på olika inre konflikter jag bar på. Något som återkopplade till de olika jagen.
Fanns det andra tillfällen utanför skolan då jag upplevde att jag skiftade mellan olika jag och vart upplever jag att jag kan vara mig själv?
Detta fick mig att tänka på frasen ”borta bra men hemma bäst”.
Att återvända till sin uppväxtstad, är det att komma hem eller att komma bort och är det dit man kommer när man säger att man kommer hem? Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?
Jag är uppvuxen på en liten ort på landet som jag i vuxen ålder valt att flytta ifrån, vilket lett till att jag fått omforma vem jag är i den nya storstadskontext som jag satt mig själv i. Ibland upplever jag att när jag befinner mig i kontexter olik den jag vuxit upp i, behöver ställa om till ett annat jag och att det ofta leder till en inre identitetskonflikt. Detsamma gäller när jag befinner mig i hemstaden där jag heller inte riktigt känner mig hemma för att jag har blivit ett nytt subjekt. Ur detta föddes tankar kring vad ett hem är, men också frågan om man kan höra hemma på flera platser samtidigt och om platsen i sig är specifik för vem/vilka vi blir/är.
Jag for till min uppväxtstad med planen att på plats bygga ett portabelt hem av tejp och kartong som sedan skulle transporteras med till mitt nya hem för att byggas upp på plats där. Att ta en plats eller ett hem, och försöka återskapa den någon annanstans; är det samma plats om man skapar en exakt kopia och kan man känna sig hemma i kopian?Jag ville utmana mig själv med att gå upp i storlek, använda material som jag inte brukar använda samt att vistas på en plats jag har kluvna känslor till. Valet av material var ingen slump då min läsning av tejpen direkt kan översättas i läsningen och förståelsen kring mina känslor kring hem. Kanske översattes dessa känslor även i mitt husbygge då det resulterade i ett vredesutbrott där jag förstörde det jag skapat.
Förutom video och fotodokumentation sparade jag all den tejp som gått åt till att bygga huset. För att ta mig vidare och för att börja närma mig ett slutresultat bestämde jag mig för att lappa ihop och försöka skapa ordning ur tejpkaoset.
För
att spinna vidare på husbyggandet valde jag att bygga små rektangulära
hus i neutrala färger med sluttande tak och som saknade fönster och
dörr. Det fyrkantiga huset med snedtak och skorsten konnoterar olika
saker som andra former jag prövade inte gjorde, därmed inte sagt att jag
inte är medveten om att valet av form kan ses som ett normerande över
hur ett hus bör se ut. Valet av form handlar mer om en representation av huset/hemmet.
På taket satte jag en skorsten där rök som tillverkats av den återanvända tejpen vällde ut. Röken kan ses som en symbol för att jag bor och eldar min ilska och frustration där inne. Att huset håller på att brinna upp inifrån.
Husen sattes sedan ut i olika miljöer runtom i Göteborg för att dokumentera vad som hände med dem. Några hus sattes ut i havet och fontäner runt om i staden, andra ute i skogen. Valet av plats – skog och vatten – kommer ur att i min uppväxtstad är dessa väldigt centrala och vad jag läser in i min förståelse kring hem.
Jag vill att huset skall ses som en förlängning av mig, min identitet och min önskan att hitta hem. ”Sjösättningen” av husen är ett försök att knyta an till platser som jag till skillnad från platser där jag vuxit upp saknar en relation till.
Vad jag har lärt mig under arbetets gång och hur jag kan gå vidare:
Jag har insett att jag lär mig mest ur samtal med andra och därför har handledningen varit väldigt viktig då det hjälpt mig att se arbetet på ett objektivt sätt ur ett mottagarperspektiv. Om mitt arbete kan vara allmängiltigt kan jag bara spekulera i men jag tror definitivt att om man någon gång flyttat eller känt sig rotlös så kan man nog förstå vad det är jag vill säga.
Det nyttiga har varit att jag ur diskussioner kunnat göra konkreta läsningar av arbetet för att väga in och se om det är det just det här som jag vill säga.
Jag har också lärt mig att släppa kontrollen, ta motgångar och göra om till något positivt, att disponera min tid på ett bra sätt samt att kunna koppla teori och aktuella pedagogiska eller konstnärliga referenser till mitt arbete. Förutom detta har jag också vunnit en insikt om hur min egen konstnärliga process ter sig, något som jag tror att jag kommer ha stor nytta av i mitt framtida yrke, där jag för att kunna förstå mina elevers inlärningsprocesser bör förstå min egen. Mitt arbete har fungerat associativt och på känsla, då det är det som drivit arbetet framåt. När jag känt mig klar har jag tagit en paus, reflekterat kort över vad jag gjort, varför jag gjort det och vad nästa steg blir.
Som person utvecklas man ständigt och man omprövar det man kallar sin identitet livet igenom, jag tror inte att man en dag vaknar upp och är färdig. Tankarna och känslor kring att känna sig hemma och var man känner sig trygg är också något som ändras livet igenom så jag kan inte säga att jag är färdig med det här projektet då det är ett ständigt pågående projekt.
I tanken fortsätter det men som konstprojekt är jag nog i alla fall färdig med just detta uttryck, däremot kan jag tänka mig att jag vid framtida projekt fortsätter mitt sökande om än då i andra former men med liknande frågeställning.
Om jag har hittat hem vet jag inte men jag har definitivt kommit till en del insikter vilket jag hoppas att jag även lyckas förmedla till andra.
På taket satte jag en skorsten där rök som tillverkats av den återanvända tejpen vällde ut. Röken kan ses som en symbol för att jag bor och eldar min ilska och frustration där inne. Att huset håller på att brinna upp inifrån.
Husen sattes sedan ut i olika miljöer runtom i Göteborg för att dokumentera vad som hände med dem. Några hus sattes ut i havet och fontäner runt om i staden, andra ute i skogen. Valet av plats – skog och vatten – kommer ur att i min uppväxtstad är dessa väldigt centrala och vad jag läser in i min förståelse kring hem.
Jag vill att huset skall ses som en förlängning av mig, min identitet och min önskan att hitta hem. ”Sjösättningen” av husen är ett försök att knyta an till platser som jag till skillnad från platser där jag vuxit upp saknar en relation till.
Vad jag har lärt mig under arbetets gång och hur jag kan gå vidare:
Jag har insett att jag lär mig mest ur samtal med andra och därför har handledningen varit väldigt viktig då det hjälpt mig att se arbetet på ett objektivt sätt ur ett mottagarperspektiv. Om mitt arbete kan vara allmängiltigt kan jag bara spekulera i men jag tror definitivt att om man någon gång flyttat eller känt sig rotlös så kan man nog förstå vad det är jag vill säga.
Det nyttiga har varit att jag ur diskussioner kunnat göra konkreta läsningar av arbetet för att väga in och se om det är det just det här som jag vill säga.
Jag har också lärt mig att släppa kontrollen, ta motgångar och göra om till något positivt, att disponera min tid på ett bra sätt samt att kunna koppla teori och aktuella pedagogiska eller konstnärliga referenser till mitt arbete. Förutom detta har jag också vunnit en insikt om hur min egen konstnärliga process ter sig, något som jag tror att jag kommer ha stor nytta av i mitt framtida yrke, där jag för att kunna förstå mina elevers inlärningsprocesser bör förstå min egen. Mitt arbete har fungerat associativt och på känsla, då det är det som drivit arbetet framåt. När jag känt mig klar har jag tagit en paus, reflekterat kort över vad jag gjort, varför jag gjort det och vad nästa steg blir.
Som person utvecklas man ständigt och man omprövar det man kallar sin identitet livet igenom, jag tror inte att man en dag vaknar upp och är färdig. Tankarna och känslor kring att känna sig hemma och var man känner sig trygg är också något som ändras livet igenom så jag kan inte säga att jag är färdig med det här projektet då det är ett ständigt pågående projekt.
I tanken fortsätter det men som konstprojekt är jag nog i alla fall färdig med just detta uttryck, däremot kan jag tänka mig att jag vid framtida projekt fortsätter mitt sökande om än då i andra former men med liknande frågeställning.
Om jag har hittat hem vet jag inte men jag har definitivt kommit till en del insikter vilket jag hoppas att jag även lyckas förmedla till andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)