Elin Kalas Karlsson

Om att känna
Idag såg jag dokumentären "Äntligen måndag" om illustratören och författaren Barbro Lindgren på TV, i programmet läste hon en dikt som jag fastnade för så jag började googla och på nåra klick hade jag hux flux av en slump hamnat på en sida om sorgearbete.
Hursomhelst så fick den där sidan mig att tänka till lite grann. Kanske var det meningen att jag behövde läsa det där, även om mycket var sånt som man redan känner till och som kanske kan tyckas klische, att "sorg har flera faser" eller att "man inte kan lägga en sorg bakom sig genom att gå runt den, man måste gå rakt genom den". Men texten funkade ändå för mig och kanske blev den lite som ett bekräftande på att det är okej att känna och att gråta. Stor känsloperson som jag är.

Jag tror att många människor är rädda för känslan "sorg" och speciellt skrämda för andra människors sorg, de vill bara se solsken och enhörningar som skiter regnbågar. Det är lite som att de är rädda att andras svärta ska smitta, och man märker att de känner sig obekväma. Jag vet att jag är det om man kanske inte står personen alltför nära men ändå blir berörd av det hemska som hänt. Många av oss känner oss tafatta och osäkra på hur vi ska bete oss och hur man ska närma sig den ledsna. Det beror självklart på en rad olika saker att man reagerar så men fungerar inte också den svenska kulturen lite "Oj, nu blev det obehagligt... Locket på!" när det gäller det mörka?

Jag tänker lite såhär: glädjen och sorgen är varandras motpoler men också varandras förutsättningar precis som livet och döden. Och precis som andra känslor som kärlek, glädje och hat så finns också sorgen med oss hela livet. Kanske blir man en mer hel människa och bättre medmänniska om man är mer öppen för även det "obehagliga" känslospektrat? Är ni med på hur jag tänker?
För visst känns det alltid lite bättre än innan när man känt efter ordentligt? Ja, inte bara mitt i en sorg men även annars när man är mitt uppe i en känsla och man bara måste ventilera (hur fånig den känslan än må tyckas för någon annan!), alltså gråta, dra ur proppen och bara släppa fördämningarna. Förlösa sig själv.
Våga känn. Alltså.

Translation: about sorrow and other feelings -> here <- (sorry for the bad google translation, I hope you get it anyway)