Sprängning pågår
Nu har det gått lite mer än en vecka sen Gördis fick somna in och det skulle vara skönt å säga att det känns lite bättre men det gör det inte. Sprängsorgen har gått över till sprängsaknad istället.

Jag hoppas att Temla inte spränger som jag gör. Veterinären sa att hon kommer leta efter sin kamrat ett tag, vilket hon också gjort/gör. Det är ju inte konstigt, hon har ju känslor hon med. Veterinären sa också att vi skulle avvakta och se hur hon klarar av att vara själv (kaniner ska helst ha en kamrat). Jag har lagt in gosedjur i buren (som jag läst att man ska göra med djur som sörjer en vän, så att de inte ska känna sig ensamma) men de verkar hon inte bry sig värst mycket om. Annars äter hon och har vågat sig ut ur buren för att vara med oss i vardagsrummet mer och mer vilket är bra. Hon är sällskapssjuk (
Kanske kan hon leka med sin "gudson" Rufus snart?) så jag och Sebastian försöker vara med henne så mycket som möjligt.

Sen vill jag passa på att tacka för alla fina kommentarer om Gördis. Det värmer fint.

3 kommentarer:

gittilou sa...

jag lider med dig käraste finaste elin. och med temla och sebastian. jag har faktiskt tänkt på en eventuell rufus&temla-dejt!! kanske i gröngräset i sommar? ;)

ps. att mista cleo var det värsta jag varit med om, det kändes som jag mist en kroppsdel ungefär. hela kroppen värkte efter det som var borta. det har inte gått över, men det har planat ut till att jag kan tänka på cleo och kanske gråta en skvätt eller skratta åt alla hennes tokigheter, beroende på dagsform osv.

KRAM!

elin sa...

<3

Ann sa...

här borta i majorna finns även en liten hedvig som nog kan tänka sig att leka nån dag.

kram till er.