I fredags var jag och Sebastian tvungna att ta ett väldigt svårt beslut som nog ingen av oss hade trott att vi skulle behöva ta än på länge, länge. I torsdagskväll märkte vi att Gördis hade tjocka intorkade skorpor av något som såg ut som snor vid näsan och mungipan så på fredan ringde vi till veterinären eftersom att om en kanin är förkyld kan det vara allvarligare saker. Veterinären tyckte det var bäst att vi kom in samma dag så att det inte skulle bli akut under helgen. Sagt och gjort så tog jag med mig djuren (vi tar alltid med båda så att de inte ska bli oroliga).
Vi sökte för förkylning och trodde att vi nog bara var ett par överbeskyddande och oroliga föräldrar men när väl veterinären började undersökningen konstaterade hon att det nog inte var snor utan något annat så hon ville röntga för att vara säker. På röntgen syntes att Gördis hela ena lunga togs upp av en stor tumör. "Snoret" som vi sett på nosen var vätska från tumören som hon hostat upp. För att vara säkra tog de även ett ultraljud.
Veterinären sa att Gördis inte visade tecken på att ha ont eller att hon led (vi har inte märkt något fel eller att hon betett sig annorlunda mot sitt goa vanliga själv) vilket kändes skönt, för det är det sista man vill att ens älskling skall behöva göra. För att hon heller inte skulle behöva lida längre fram och för att tumören inte gick att operera var vi därför tvungna att låta henne somna in. Hon fick var glad in i det sista, hon hoppade in i buren och gosade med Temla en sista gång, pussades med oss och somnade sen in i mina armar. Nu ligger hon begravd i jordgubbslandet hos mina föräldrar hemma i Värmland, en plats värdig en storhet som hon.
Vi försöker intala oss själva att det var det bästa för Gördis, men det känns ändå lika orättvist, smärtsamt och hemskt. Och det är förmodligen det värsta beslut jag behövt ta i hela mitt liv hittills. Det går inte att beskriva sorgen och känslan av tomhet men det är som att det alltid spelats vacker musik här hemma och som någon nu stängt av. Det är som att man kan ta på tystnaden och man inser vilken stor liten kanin vi fått ha äran att älska i sex år.
Tack Gördis, du gjorde mina dagar glada, jag älskar dig och saknar dig!
Translation: Gördis 2006-2012. Due to an inoperable tumor in her lung we had to make the hardest decision I have ever made. We miss her so much.
3 kommentarer:
fy så hemskt och tråkigt. jag beklagar! kramar.
<3
Ja tårarna trillar, vad sorgligt det är. fina Gördis. många kramar
Skicka en kommentar