Elin Kalas Karlsson

kl 12:57
en vanlig dag i värmland
alldeles precis nyss var jag ute på promenad med buster. först verkade det flyta på ganska bra, som en helt vanlig lunch-promenad i ett skogsområde. men sen kom vi till en väldigt låååång brant backe, also known as "lasarettsbacken" här i k-town. anyway, där gick vi i lugnan ro, buster kissade och jag njöt av solen. rätt vad det är så hör jag världens tumult från skogen, undervegetationen yrde, det lät och rasslade. blir lite rädd och osäker. jag stannar upp och riktar blicken mot där ljudet kommer ifrån. först ser jag ingenting, men sen ser jag fyra bockhorn (rådjursbockar) titta upp, och efter hornen kom det två bockar rusandes mot mig. den ena jagade och stångade den andra verkade det som. det här är ungefär fyra meter bort ifrån där jag står med buster. de kommer närmre och närmre och det känns ungefär som att tiden står stilla, fast att hela händelseförloppet förmodligen var över på några sekunder. nu märker även buster av bockarna och tittar upp från marken, då får de syn på oss och ungefär 1,5 meter framför mig stannar de upp och vänder och springer runt oss och försvinner in i ett nytt busksnår.

chockad av händelsen står jag fastfrusen en stund, sen drar buster i kopplet och vill gå vidare, han är uttråkad. vi fortsätter vår klättring uppför backen och jag tänker, i'm a survivor!
tur att det inte var på våren, för då är bockarna brunstiga och jätteilskna av sig. ännu mer tur var det att det inte var en älgko med kalv på våren, det är rent livsfarligt. det har jag råkat ut för också men det är en annan historia.
men mest tur var det att jag inte kissade på mig av rädsla.

det är sådant jag gör om dagarna här i värmland, tampas med vildmarken, har fullt upp och har därför legat lite lågt här på cyberspace.

true story.