Elin Kalas Karlsson

inte alltid som det verkar
i bloggosfären kan saker och ting lätt bli ytliga, ofta illustrerade med fina bilder om hur fint som snus allting är. och man själv sitter där sunkig vid dataskärmen och känner att "sådär bubbelgumsrosa är inte mitt liv" och så kan man känna sig otillräcklig för att man jämför sig. ni förstår säkert vad jag menar.
men har ni tänkt på att mycket av det som visas i en blogg är utvalt och att det som visas är en liten bit av en stor komplex kaka ur en persons liv? en blogg kan vara ett sätt att visa sitt liv genom ett disneyfilter. så tro inte att era liv är sämre för att alla andras verkar så mycket roligare, mer händelserika och perfekta när ni läser deras bloggar. jag säger inte att de som bloggar är beräknande ytliga lögnare, jag säger bara att ni inte ska vara så hårda mot er själva att ni jämför er utifrån det ni ser i bloggosfären.

själv skriver jag inte så mycket om mina tankar, demoner och rädslor men det betyder inte att jag inte har dem. det betyder inte att jag inte tänker och känner att jag inte har några problem. min skit stinker minsann också. jag har dåliga dagar när tvångstankarna är som värst.
att ni inte får ta del av det handlar om att jag inte själv är redo för att tala om det eller helt enkelt inte kan sätta ord på saker men också att jag inte riktigt bestämt vad jag vill avslöja om mig själv här på bloggen.

när man bloggar blir integritet en central ingrediens. vad vill jag lämna ut om mig själv, vart går min gräns och hur vill jag påverka bilden andra människor får av mig? som bloggare får man bli en prima ballerina och balansera väl mellan vad som är ärligt och uppriktigt mot en själv.
om man inte reflekterar och gör medvetna val finns risken att man ångrar sig. jag har flera gånger velat skriva något på bloggen som kanske är av lite mer privat karaktär eller med lite djup, men så fort jag börjar skriva så drabbas jag av någon sorts blockad. det jag ville skriva kommer inte ut. av rädsla antar jag, rädsla att lämna ut sig själv för mycket. förr tänkte jag inte så mycket på det men nu gör jag medvetna val hela tiden.
å ena sidan kan en blogg med en ärlig öppenhet leda till stöd och positiv feedback och peppning från läsare. å andra sidan vill man inte skriva alltför juicy saker eftersom folk då kanske läser i skvallersyfte och gottar sig i mitt elände.
men så länge man känner att man själv inte delar med sig av mer än vad man känner sig bekväm med är det bara att köra på. visst ska man kunna skriva något sånär privata saker men kanske hålla lite på krutet.

något att tänka på när ni surfar runt i blogland.

(bara att skriva det här var läskigt, men nu trycker jag på 'publicera-knappen')

translation: in english -> here <-